hur kommer det sig att jag bara bloggar varannan vecka hemma hos pappa?

Keep smilin'
keep shinin'
knowin' you can always count on me
fer sure.
That's what friends are for.
For good times
and bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for.

Jag känner mig rätt värdelös dessa dagar.
Det finns absolut inget jag kan göra. Fast jag skulle vilja göra allt. Shit. Jag var bara inte gjord för dessa dar.
Det finns ju ljuspunkter, sen finns det ju ljuspunkter. Det finns folk som man bara inte kan undgå att le åt. Såna som man bara mår tokbra med. Jag gillar er verkligen. Jag vette fan om ni läser min blogg, men ni vet nog vilka ni är i alla fall.

Tack för att ni finns...
Kim, för att du är en underbar pojkvän.
Unni, för att jag bara halv utan dig.
Majken, för att du lyssnar.
Måns, för att du är du.
Joachim, för att du får mig på andra tankar.
Anna, för att du är världens bästa Anna.
Beatrice, för att du får mig att skratta.
Marcus, för att du muntrar upp i alla väder.
Henrik, för att du är så knäpp.
Wille, för att du pratar med mig.
Mamma och Pappa, för att utan er, inget mig.
Sara, för att du alltid säger bra saker.
Mickis, för att du lyser.
Fredrik, för att du gör mig så lycklig.
<3
Sen behöver jag mig. För utan mig är jag ingenting alls.

PUSSEN :*